Ett durackord på piano är tre tangenter: grundtonen, en tangent fyra halvtonssteg högre upp och ytterligare en tangent tre halvtonssteg längre upp. För ett mollackord flyttar du den mellersta tonen ett halvtonssteg ned. Med de två reglerna kan du ta alla tolv durackord och alla tolv mollackord. Står det B på ett ackordblad och H på ett annat beror det på att olika namnsystem används i Sverige, och ofta avslöjar bladet självt vilket av dem det följer.
C ligger till vänster om de två svarta tangenterna
De svarta tangenterna sitter i grupper om två och tre. Tonen C är den vita tangenten alldeles till vänster om de två svarta tangenterna, och mönstret upprepas över hela klaviaturen. Utgå från det C som ligger närmast mitten.
Ett halvtonssteg, eller en halvton, är steget till närmaste tangent, oavsett om den är svart eller vit. Från C är ett halvtonssteg upp den svarta tangenten C#, och två halvtonssteg upp den vita tangenten D. Mellan E och F finns ingen svart tangent, så där är halvtonssteget ett steg från en vit tangent till nästa vita. Detsamma gäller steget från den vita tangenten närmast under C upp till C.
Varje svart tangent har två namn. Tangenten mellan C och D heter C# (höjt C) eller Db (sänkt D). Tecknen # och b motsvarar förtecknen kors och b i noterna, ♯ och ♭. I engelskspråkiga noter heter den vita tangenten under C B, och det namnet används i tabellerna nedan. I det traditionella svenska systemet heter den H.
Ett durackord byggs med fyra plus tre halvtonssteg
Lägg högerhandens tumme på C. Räkna fyra halvtonssteg uppåt: C#, D, D# och E. E är ackordets andra ton. Räkna sedan tre halvtonssteg uppåt från E: F, F# och G. G är den tredje tonen. Tryck ned C, E och G samtidigt så har du C-durackordet, som på ackordblad skrivs bara C.
Ta ackordet med tummen, långfingret och lillfingret. I notskrift heter de fingrarna 1, 3 och 5, eftersom fingrarna numreras från tummen (1) till lillfingret (5) på båda händerna. Spelar du ackordet med vänster hand blir det omvänt: lillfingret på C, långfingret på E och tummen på G.
Ett ackord med tre toner kallas treklang. Regeln med fyra plus tre halvtonssteg fungerar från vilken tangent som helst. Börjar du på D blir ackordet D, F# och A. Börjar du på F blir det F, A och C.
Mollackordet får du genom att sänka mittentonen
Utgå från C-durackordet, C, E och G, och flytta den mellersta tonen ett halvtonssteg ned, från E till den svarta tangenten Eb. C, Eb och G är C-moll, som skrivs Cm. Räknat från grundtonen är det nu tre halvtonssteg och sedan fyra, samma steg som i dur men i omvänd ordning.
Från A blir det A, C och E: tre halvtonssteg från A till C och fyra från C till E. Det är Am, och alla tre tangenterna är vita. Detsamma gäller Dm, som är D, F och A, och Em, som är E, G och B.
Sex av dur- och mollackorden går att spela bara på vita tangenter
C, Dm, Em, F, G och Am har inga svarta tangenter, så de går att öva utan att tänka på förtecken. Börja gärna med fyra av dem. C består av C, E och G. F består av F, A och C. G består av G, B och D. Am består av A, C och E.
Öva ett ackord i taget tills du hittar det utan att titta. Byt sedan mellan två ackord, till exempel C och F, och lägg till ett tredje först när bytet sitter. Ta bytena långsamt i början och öka tempot först när de sitter.
Varje durackord har samma avstånd mellan tangenterna
Tabellen visar varje durackords tre toner nedifrån och upp, räknade med fyra plus tre halvtonssteg. Ackord som börjar på en svart tangent har två namn, till exempel Db och C#, och spelas på samma tangenter. Tonerna är stavade så som de skrivs i ackordets egen tonart. Därför står Db-ackordet med Ab och inte med G#.
| Ackord | Toner (tangenter) | Svarta tangenter |
|---|---|---|
| C | C, E, G | inga |
| Db (eller C#) | Db, F, Ab | Db, Ab |
| D | D, F#, A | F# |
| Eb (eller D#) | Eb, G, Bb | Eb, Bb |
| E | E, G#, B | G# |
| F | F, A, C | inga |
| F# (eller Gb) | F#, A#, C# | F#, A#, C# |
| G | G, B, D | inga |
| Ab (eller G#) | Ab, C, Eb | Ab, Eb |
| A | A, C#, E | C# |
| Bb (traditionellt B) | Bb, D, F | Bb |
| B (traditionellt H) | B, D#, F# | D#, F# |
F# och Gb är samma ackord. Skrivs det Gb heter tonerna Gb, Bb och Db, men tangenterna är samma tre svarta.
Mollackorden skiljer sig från dur på en enda tangent
Mollackorden är räknade med tre plus fyra halvtonssteg. Jämför med durtabellen: grundtonen och den översta tonen är desamma, bara mittentonen ligger ett halvtonssteg lägre.
| Ackord | Toner (tangenter) | Svarta tangenter |
|---|---|---|
| Cm | C, Eb, G | Eb |
| C#m (eller Dbm) | C#, E, G# | C#, G# |
| Dm | D, F, A | inga |
| Ebm (eller D#m) | Eb, Gb, Bb | Eb, Gb, Bb |
| Em | E, G, B | inga |
| Fm | F, Ab, C | Ab |
| F#m (eller Gbm) | F#, A, C# | F#, C# |
| Gm | G, Bb, D | Bb |
| G#m (eller Abm) | G#, B, D# | G#, D# |
| Am | A, C, E | inga |
| Bbm (traditionellt Bm) | Bb, Db, F | Bb, Db |
| Bm (traditionellt Hm) | B, D, F# | F# |
B på ackordbladet kan betyda två olika tangenter
Den vita tangenten under C heter B i engelskspråkiga noter och ackordblad, och den svarta tangenten under den heter Bb. I det traditionella svenska och tyska systemet heter den vita tangenten i stället H, och den svarta heter B. Ett B på ett ackordblad kan betyda två olika ackord, ett halvtonssteg från varandra.
Båda systemen förekommer i Sverige. I svenska noter används B allt oftare för den tangent som traditionellt heter H, till exempel i många visböcker, och nyutgivna noter har framför allt bland blåsare påverkats av det engelska systemet. I svenska noter skrivs i dag den gamla tonen B vanligen Bb, ibland kallad bess, och H skrivs ibland B. Det traditionella H lever delvis kvar, särskilt inom klassisk musik. En tredje variant blandar systemen och skriver Bb och H men undviker B helt, eftersom B kan missförstås.
Svenska Akademiens ordböcker har med båda systemen. I Svensk ordbok är b ”tonen ett halvt tonsteg under h”. I Svenska Akademiens ordlista är bess ”tonen b sänkt med ett halvt tonsteg”, men där finns också hess, ”tonen h sänkt med ett halvt tonsteg”.
Så här avgör du vilket system ett ackordblad följer:
- Står det både H och Bb på bladet följer det blandvarianten, och där förekommer inget B.
- Står det H men inget Bb följer bladet det traditionella systemet. Ett B betyder då den svarta tangenten, och ackordet B spelas Bb, D och F.
- Står det Bb eller B♭ men inget H följer bladet det engelska systemet. Ett B betyder då den vita tangenten under C, och ackordet B spelas B, D# och F#.
- Står det bara B, utan vare sig H eller Bb, går det inte att avgöra från bladet. Spela båda varianterna och lyssna efter vilken som passar med ackorden före och efter.
Bokstäverna efter ackordnamnet lägger till en ton eller flyttar basen
Ackordbeteckningar i sångböcker och på nätet bygger på bokstaven för grundtonen. Det som står efter bokstaven ändrar ackordet:
- m betyder moll. Am är A, C och E.
- 7 lägger till en fjärde ton tio halvtonssteg över grundtonen, två halvtonssteg under nästa tangent med samma namn. C7 är C, E, G och Bb.
- maj7, som också skrivs M7 eller Δ7, lägger i stället till tonen elva halvtonssteg över grundtonen, ett halvtonssteg under nästa tangent med samma namn. Cmaj7 är C, E, G och B.
- m7 är ett mollackord med samma tillagda ton som i 7. Am7 är A, C, E och G.
- Snedstreck anger vilken ton som ska ligga lägst, i basen. C/E är ett C-ackord med E i basen: spela E med vänster hand och C, E och G med höger. Snedstrecket betyder inte ”eller”.
Ackordbytet går lättare när handen flyttar så lite som möjligt
Flytta inte hela handen till nästa ackords grundton vid varje byte. Mellan C, F, G och Am behöver du inte hoppa. Låt de toner som ackorden har gemensamt ligga kvar och flytta de andra till närmaste tangent:
- Från C till F ligger C kvar, E går upp till F och G upp till A. Du spelar C, F och A, samma toner som F-ackordet i en annan ordning.
- Från C till G ligger G kvar, E går ned till D och C ned till B. Du spelar B, D och G.
- Från C till Am ligger C och E kvar, och G går upp till A.
Ett ackord där en annan ton än grundtonen ligger lägst kallas omvändning. Det är fortfarande samma ackord, med samma tre toner.
Fingersättningen 1, 3 och 5 passar ackord i grundläge, men i en omvändning ligger tonerna på andra avstånd. Lägg tummen på den lägsta tonen och lillfingret på den högsta, och ta mittentonen med det finger som når den utan att handen spänns. Spänns handen, eller tittar du ned efter varje ackord, är tempot för högt. Sänk det tills bytet går utan paus.
Senast faktagranskad: 14 oktober 2026